Det här med saker och ägande är ett känsligt kapitel för många. Vissa är ekorrar och vill spara allt. Bara antydan om att behöva göra sig av med saker kan ge en oerhörd oro. Andra mår lika dåligt av att spara och vill absolut inte bindas till en massa prylar som man egentligen inte behöver.
Jag tillhör utan tvekan den sistnämnda gruppen. Jag vill ha rent och öppet och luftigt, till och med inuti mina skåp (är väl lite påverkad av tankegångarna inom feng shui som menar att en massa föremål kan stoppa flödet av energi i huset). Saker som jag inte använder eller tycker om ger jag gärna vidare och hoppas att nästa ägare får större glädje av dem. Jag tycker att det känns så oerhört skönt att rensa bort saker. Jag kan känna mig riktigt befriad när kläder, leksaker och prylar hamnar i insamlingspåsarna och inte längre fyller garderober och byrålådor. Sedan kör jag iväg dem till Svenska Kyrkan som skickar vidare dem till behövande här i Sverige och utomlands. Förhoppningsvis blir min lump någon annans skatt.
Min inställning riskerar dock att krocka rejält med andra i min omgivning som de tycker tvärtom. De tycker att det är en plikt att spara saker från släktingar. För dem är det kanske ett sätt att minnas, men så fungerar det inte för mig. Det kan vara en svår balansgång att vara sann mot det man själv vill och vet att man mår bra av utan att stöta sig med andra. Speciellt när det finns ett hus som måste tömmas som är fullt med möbler och släktklenoder.
Men om jag tog hand om en massa saker som jag egentligen inte vill ha, utan gjorde det bara för att andra ska slippa slänga, så skulle det sluta med att jag mår dåligt. Mer förr än senare skulle jag utan tvekan bli mer än måttligt irriterad på alltihop. Kanske skulle jag inte ens känna mig hemma i mitt eget hem.
Det enda raka är att försöka göra det som man vet är rätt för en själv utan att "ta över" andras ångest över att behöva göra sig av med saker. I ett sånt här fall så får man kanske, trots att det låter kallt, ta lite mindre hänsyn till andras känslor för att ta hand om sig själv.
Namaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar